Sjukt samhälle
Fysiskt eller/och psykiskt.
Depression. Fetma. Rygg-knän-nack-skador.
Just depressionen har exploderat i väst.
Har curlande föräldrar, tillgång och valmöjligheter till allt vi kan tänka oss, sjuka ideal och rikedom slagit ett hårt slag i våra huvuden? Bra är inte bra nog. Mycket vill ha mer. Aldrig nöjd.
Detta kan såklart sätta huvudet i spinn och strävan efter den ouppnåeliga superlyckan och tillfredställnigingen kommer i och med det längre och längre ifrån.
Loppet blir längre och energin blir mindre.
Nationalitet
Vi tillhör alla någon slags nationalitet. Ingen nation kan väl egentligen uttala sig att vara den bättre, för det är ju precis som allt annat: alla tycker olika.
Något däremot alla borde få rätten till är att yttra sin kärlek till den nation man tillhör. Kanske den man är född och uppväxt i eller en man nyligen förälskat sig i genom en flytt eller kanske flykt.
I dag är det Sveriges nationaldag, en dag där nationalsången skall få sjungas med ära och heder, flaggan hissas, om så önskas, och kärleken till detta underbara land ska få chansen att flöda ut från och emellan människor. Gamla som nya, i två benämningar - åldersmässigt och nysvenskar/infödingar.
Ingen ska bli kallad för rasist för att kärleken för detta land, trots omständigheterna, fortfarande finns i våra svenska hjärtan. 
Den uråldriga sköna sången:
Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
din fana, högt den bragderika bära.
din fana, högt den bragderika bära.
Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Harmoni
Harmoni är ett tillstånd de flesta människor söker, jagar i många fall.
Stressar för att hinna allt som borde hinnas för vad som är enligt normerna, klara de mål och krav som är som oskrivna regler.
Den ständiga strävan efter perfektion för att komma så nära harmoni som det bara går har blivit en del av det moderna samhället, blivit ett med människan.
Perfekt hus. Perfekt jobb. Perfekt familj. Perfekt kropp. Perfekt garderob. Perfekt bil osv.
Vad spelar det för roll om fasaden är slät och fin utan minsta skavank, om innehållet är i tusen bitar?
Harmoni springer inte till dig på en dag, men du kan inte heller jaga den. Den infinner sig när du slutat tänka på den och när du tillåter den att knacka på din dörr, för att kliva in till damråttorna och den lite sunkiga stanken, kanske en regnig dag utan det minsta krav på hur dagen ska arta sig.
Kanske är harmoni utom räckhåll från denna värld, kanske ser vi aldrig skymten av begreppet som vi själva skapat?
Freedom
Förnekelse
Förnekar något om oss själva, något vi gör, tänker, känner. Något vi har gjort eller vill göra. Kanske borde göra.
En saknad efter något eller någon.
Förnekelse förföljer mänskligheten epok efter epok.
Grunden till förnekelse bottnar många gånger i rädlsa, en tryggare känsla för sig själv, att undvika något som är obehgaligt eller jobbigt.
En saknad, en skuld, en livsstil, något vanligt ellet ovanligt.
Det kan växa inom en människa och få denne att må dåligt, kanske bli en annan människa. Underlätta för denne, men också försvåra. Försvåra en utveckling, ett välbefinnande att infinna sig.
Att få bukt med en förnekelse är långt ifrån en lätt uppgift, men den är inte obefintlig.
Sluta lev i förnekelse för resten av världen, människor runt omkring dig och främst för dig själv.
Tala sanning, lev sanning, var sanning.
Frihet
Är det möjligheten att välja vad man vill göra - utvecklas, utbildas, uppleva?
Är det förmågan att vara fri från krav - från en ledning, ett samhälle eller sig själv?
Är det styrkan att gå sin helt egenvalda väg, oberoende av andras åsikter och val?
I en del samhällen lever befolkningen under strikt kontroll, många gånger manipulation, där den fria tanken är smått obefintlig, där ordet frihet lyser med sin frånvaro.
Sverige är ett fritt land. Eller?
Är det ett land där du fullständigt skiter i blickarna du får då du går ut naken på gatan och då du inte blir tagen av polis för opassande uppträdande? Inte läser rubrikerna på Aftonbladet som tipsar om senaste dieterna? Stolt sjunger nationalsången på Sveriges nationaldag utan att bli kallad rasist?
För mig är firhet egna tankar, viljor och åsikter. Ett eget jag. Bortom ideal, lagar och grupptryck.
En fisk som simmar mot strömmen för att styrkan finns i fenorna och viljan i skallen.
MindofFreedom
