Nationalitet
Vi tillhör alla någon slags nationalitet. Ingen nation kan väl egentligen uttala sig att vara den bättre, för det är ju precis som allt annat: alla tycker olika.
Något däremot alla borde få rätten till är att yttra sin kärlek till den nation man tillhör. Kanske den man är född och uppväxt i eller en man nyligen förälskat sig i genom en flytt eller kanske flykt.
I dag är det Sveriges nationaldag, en dag där nationalsången skall få sjungas med ära och heder, flaggan hissas, om så önskas, och kärleken till detta underbara land ska få chansen att flöda ut från och emellan människor. Gamla som nya, i två benämningar - åldersmässigt och nysvenskar/infödingar.
Ingen ska bli kallad för rasist för att kärleken för detta land, trots omständigheterna, fortfarande finns i våra svenska hjärtan. 
Den uråldriga sköna sången:
Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
din fana, högt den bragderika bära.
din fana, högt den bragderika bära.
Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
